BOKEN som ja läste igår är slut nu. Halva natten gick åt att läsa, och nu gör sig sömnbristen en aning påmind....

Boken var dock en av de bättre jag läst, och det var med viss förundran jag stängde den för en stund sedan. Det är en sann berättelse om en flicka:

" som fick kämpa mot de mest avskyvärda missförhållanden i ett system som var tänkt att sydda henne".


I boken skriver Teresa Cooper:
"Mamma bad många gånger om att få träffa oss, med det fick hon aldrig. Pappa bad om hjälp så många gånger, men det fick han aldrig. Mina föräldrar hade problem och socialtjänstens uppgift borde vara att hjälpa dem, men det visade sig att de var värst av allihop. Det var inget omvårdnadssystem. Det var inget hjälpande system. Det var ett system som svek barn och familjer".

Är det som står i den här boken verkligen sant?
För om det är det, var i världen har det gått så fruktansvärt fel?