Jag bor i Finland, någon annan i Afrika, en tredje i ett slott o den sista...ja han e hemlös. Oberoende av var i världen man bor och hur man har det ställt, så älskar man väl sina barn? Eller?
Ibland vet man inte vad man skall tro men att tro på det man vill tro är kanske det bästa....
Jag har återigen besökt biosalongen, Svinalängorna hette filmen. En BRA film. En bedrövlig film. En film fylld av hopp. En film av sorg. En film med känslor som bubblar under ytan. En film var Barnen far illa.
Hur är det egengligen i denna värld vi lever i? Har vi verkligen så bråttom att vi inte ser att barn far illa? Är vi faktiskt bara fokuserade på vår egen lycka och framgång att barnen måste vika undan?
De flesta drömmer om att någin gång bilda familj, skaffa barn. Många drömmer, önskar, hoppas, vill, men en del klarar bara inte av det. Jag tror inte människan är medvetet elak, men ibland klarar hon inte bara av det.
Låt barnen vara barn. Öppna dina ögon. Se dig omkring. Det kan rädda någins dag, eller liv. Var villig att dela med dig av dig själv, när Du inte far illa.
