Att man kan va så ute

Ja eller inne. Eller var man nu sen befinner sig.

Jag var på väg till jobbet i morse. Halvvägs dit insåg jag att spolarvätskan, (ja det heter så även om jag kallar det någonting annat) var slut.

Hur lösa detta när J inte är nåbar, än mindre anträffar på ett par dagar?

Nu kommer pluspoänge. Här. Snart.

Efter arbetet susade jag iväg till närmsta bensinstation. Där fick jag betjäning av en vänlig kvinna.

Hon berättade att det finns färdigblandad spolarvätska.

Halleluja tänkte jag och slet genast åt mig en påse.

Susade hem. Öppnade motorhuven på bilen. Ja, jag fick upp den!

Stod och beundrade motorskrället en stund. Och för säkerhets skull ringde jag ett pyttelitet extremt snabbt samtal till min pappa. Försäkrade mig bara om att man verkligen skall fylla på spolarvätska i behållaren var det visar vindrutetorkare på bilden. Ja, man kan ju inte så någa veta, det kunder ju vara någon annan stans man skulle fylla på också.

Nåväl. Jag fyllde på spolarvätska. Dubbelkollade att korken satt fast. Smällde ner motorhuven och gick in.

Jag har alltså fyllt på spolarvätskan i min bil alldeles själv.

Det var på tiden!

Nu vet ni det.

Skall nu vika byke. Ta mig an några lite mer, för mig kvinnliga uppgifter.

Ha de!