När det bara blir för mycket

Vet ni...ibland blir det bara för mycket av allt.

Har ni någon gång haft känslan av att ni inte vet vad ni borde känna?

Idag är en sådan dag. Skall jag skratta eller gråta? Skrika eller vara tyst? Vad  jag göra? 

När man tagit del i, och varit en del av ett kaos av känslor, tankar, sorg och glädje de senaste åren. Då tror man att kaoset någon gång skall ta slut, sina eller åtminstone bli en aningen bättre. Oftast blir det en aningen bättre. På sätt eller annat.

Så även för oss. 

Men sedan, när man åter får beskedet om, att riktigt än skall vi inte ropa hurra. Nej för än kan det komma saker som man måste stå ut med. Det gjorde det idag. Igen en gång.

Och precis idag. Idag vet jag inte vad jag skall känna. Det blev lite för mycket av allt.

Jag är trots allt en optimist. Det måste jag ändå säga. Men just idag, så vet jag inte riktigt. Och ingen annan heller för den delen.

Men imorgon, då skall jag försöka vara en aningen mera optimistisk. Det gäller att kämpa på. 

Och med detta säger jag godnatt!

E